Läs mer om mig...Dagen Då
Två år har gått(den 27e augusti) från där mitt liv delas upp i ett då och ett nu, det var då jag insåg hur skört livet är och hur lätt det kan få ett plötsligt slut.
Jag insåg hur mycket min familj och mina vänner betyder för mig och hur viktigt det är att visa det nu medans man kan. Det var den värsta dagen i mitt liv utan tvekan och den dagen jag kommer att komma ihåg in på detalj förmodligen resten av mitt liv. Hur bilen såg ut efter att vi blev påkörda är en minnesbild som aldrig kommer att försvinna, hur jag tänkte tanken lever jag eller finns jag inte längre när jag ställde mig upp efteråt.
Jag minns att jag fick panik när jag såg allt blodet och kände såret på huvudet, men jag kände ingen smärta, jag kände ingenting, allt adrenalin lindade in mig i bomull tills det tog slut och all smärta kom på en och samma gång.
Samtidigt som den grekiska sjuksköterskan sydde ihop såret på huvudet så släppte adrenalinet och smärtan var total.
Det var också denna dagen jag bestämde mig för att inte gnälla eller klaga över skadorna jag fick för det hela hade kunnat vara så himla mycket värre och då hade jag inte suttit här och skrivit detta nu.
Då äntligen påväg hem
Nu
Kommentarer
Postat av: Terese
Fina du <3 du har verkligen inte klagat från dag ett, är grymt stolt över dig! Är så himla glad att allt gick så bra!
Trackback
