Jag står kvar på samma ställe som du lämnade mig

Inget har förändrats, allt är precis som det var då

Ingen förändras med tiden, det är bara något man säger

Du är den du var och jag är den jag var, du och jag är dom samma

Det är bara det att allt runt omkring har blivit annorlunda.

Jag är rädd över att kolla in i dina ögon, det döljer det förflutna

Det är som att det aldrig har hänt, inget har någonsin blivit sagt

Men det har det och det går inte att ändra på det nu

Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och säga det jag aldrig sa,

Göra det jag aldrig gjorde, jag undrar ibland om det hade förändrat något

Men innerst inne vet jag att så är det inte,

Inget jag kunde ha sagt eller gjort hade förändrat något

Allt hade slutat som det gjorde ändå.

På ett sätt är jag glad att det är över men varför står jag kvar

Jag kan inte förklara, det finns nog inget svar

Allting som du säger nu är viktigare än allt du sa då

Det är som att tiden har stannat upp och det förflutna har kommit ikapp

Men någonstans vet jag att det måste falla tillbaka dit där det hör hemma igen

Inget kommer någonsin att bli som då, och då var det för bra för att vara sant

Varför skulle vi ens ge det en chans nu då,
det finns ingen logik i det jag säger

Och allt jag gör saknar mening.