Jag är as trött ...  men kan inte sova.
Här i mitt rum är det alldeles för mycket tankar så kan jag få sova hos dig?
låt mig få sova hos dig, snälla, för här står jag inte ut en minut till , eller rättare sagt inte en sekund till.


Tystnaden gör mig galen och paniken hinner ikapp.
Jag saknar det som var och det gör mig ledsen att inse att jag aldrig kommer finna något lika bra
Tiden susar förbi och snart är detta jag skriver just nu ett minne några år gammalt.


Jag hoppas en dag att jag faktiskt ska kunna kolla tillbaks på denna tiden och se något bra i det jag gjort
Men som det är just nu är allt som händer just nu bara ett tidsfördriv, jag jobbar, går i skolan och gör saker
jag aldirg annars skulle få för mig att göra bara för att slippa tänka på annat ,


jag gör mitt bästa när det gäller allt men det är ändå aldrig bra nog.


Jag skriver för att få ut mina tankar men undviker ändå alltid det viktigaste , vad som egentligen ger mig denna
enorma ångest , men det gör jag för att undvika den antar jag.


Jag förstår inte mig på mig själv , hur jag kan känna mig sviken av människor jag inte trodde jag brydde mig om ,
samtidigt så förstår jag inte hur människor jag bryr mig om något så enormt mycket kan svika mig som dom gör.


Jag intalar mig själv att allt som människor gör som är dåliga handlingar inte är omtänkta handlingar, impuls handlingar som dom gör utan att tänka.. men innerst inne vet jag att en hel del är med mening men vad gör man inte för att skydda
sig själv ifrån tankar som får en att må riktigt dåligt , jag tror att det där med att skydda sig gör att man mår ännu sämre, det är bara något man inte riktigt inser.